Fortsätt till huvudinnehåll

Klyftan

2017-05-31 var DN Kulturs Kristina Lindquist gäst i SVT:s morgonsoffa.(2:30)



"...som om jag skulle ha en svensk flagga! ... Igår chartrades ett plan som skickade ungdomar till Afghanistan. Jag tänker inte fira ett sånt land"

Samma dag. Joakim Lamotte publicerar en video på sin sociala medieplattform.



"Nu har jag varit på ännu en skola där unga tjejer berättar att de blir sextrakasserade av nyanlända killar både på skolan och utanför skolan. De säger att de inte känner sig trygga i skolkorridorerna. De säger att de har slutat gå hem själva efter skolan. De säger att de inte åker buss själva. De säger att de inte går fram och tillbaka till sina fotbollsträningar på kvällarna själva"

Den etablerade feministiska alfakvinnan på sin plattform i statlig media. Dominerande rummet bland kuvade självcensurerande skäggmän. Versus den knegande frilansande pappan ensam i bilen.
De inbjudna i värmen i SVTs studio V.S. mobilkameran och dimman utanför bilrutan.
Stockholms innerstad V.S. landsorten
Sverigeföraktet V.S. kärleken till Sverige.
Indignation och förakt V.S. rädsla, ilska och kokande adrenalin.
Statsfinansierad mainstream V.S. alternativmedia.

Indignation och förakt över att landet Sverige verkställer avvisningar efter utvisningsbeslut. Att några av de unga främmande män som lyckats ta sig hit faktiskt inte får stanna.
Rädslan, ilskan och det kokande adrenalinet vid insikten om att livet i Sverige förändrats. För alltid, för resten av våra liv. Och för våra döttrars, som är i början av sina. Och det hade inte behövt hända. Och ingen står till svars.

Det var en bra ögonblicksbild av klyftan.

Landet har fyllts, och fortsätter att fyllas på, med unga främmande män. Nu några hundra i veckan. Nästan alla utan utbildning. Utan erfarenheter av jämställdhet, modernitet och sekularism. Män som aldrig har sett tjejer i tonåren, med utsläppt hår, som tar bussen till fotbollsträningen. Män som talar språk på vilka inte utkommer någon litteratur. Som kommer från religiösa klansamhällen. De mest diametralt motsatta kulturer, mot den Svenska, som finns. Män som fått och hörsammat en inbjudan. Unga män som tagit chansen. Som lämnat sina systrar och mödrar för att resa norrut genom Europa för att bli Sveriges nya barn. Rotlösa män som vi nu har att försörja, att hålla oss väl med, att försöka ha koll på och att försöka förhålla oss till.

Det hade inte behövt hända. Och det har inte gjort världen till en bättre plats. Och det fortsätter. Transitländerna fylls på. 6.5 miljoner uppskattas vara på väg genom norra Afrika mot båtplatserna. Nya strömmar på nya och gamla rutter norrut genom Europa. Nya kullar av ynglingar när drömmen om väst. NGO:erna och smugglarnätverken jobbar ihop för fullt med logistiken. Hjälporganisationerna bygger ut. Välfärdsstaternas hjälpindustrier hämtar andan inför nästa våg av klienter. Asylbaronerna letar nya lokaler. Kommunerna gör sig klara att upphandla. Klyftan växer.


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Studio Ett rapporterar pliktskyldigt om killar
Den före detta SVT-medarbetaren Lamotte har ropat desperat under en tid nu, som en ensam galning i mediaöknen. Han vill få uppmärksamhet kring ett problem som de flesta känner till men inte många vill prata om. Sverige har förändrats, det har gått snabbt de senaste åren. Jobbigast kanske förändringen är för unga tjejer på mindre orter. De är inte längre fria att leva sina liv så som de brukat göra i den offentliga miljön. De har fått sin frihet beskuren. Det här är en stor fet elefant mitt framför ögonen på oss alla. Det är uppenbart att denna utveckling sker. Det har varit uppenbart i flera år. Åtminstone för alla som inte framlever sina liv pendlande mellan bostaden på Södermalm eller möjligtvis Hägersten och radiohuset i Stockholm. 'Sedan i våras' har dock den grävande journalisten Katarina Gustavsson fått nys om och börjat undersöka den här elefanten. Någon måste ha ringt och tipsat P1 om att Sverige förändrats. Igår 7 Juni s…