Fortsätt till huvudinnehåll

Studio Ett rapporterar pliktskyldigt om killar


Den före detta SVT-medarbetaren Lamotte har ropat desperat under en tid nu, som en ensam galning i mediaöknen. Han vill få uppmärksamhet kring ett problem som de flesta känner till men inte många vill prata om. Sverige har förändrats, det har gått snabbt de senaste åren. Jobbigast kanske förändringen är för unga tjejer på mindre orter. De är inte längre fria att leva sina liv så som de brukat göra i den offentliga miljön. De har fått sin frihet beskuren. Det här är en stor fet elefant mitt framför ögonen på oss alla. Det är uppenbart att denna utveckling sker. Det har varit uppenbart i flera år. Åtminstone för alla som inte framlever sina liv pendlande mellan bostaden på Södermalm eller möjligtvis Hägersten och radiohuset i Stockholm. 'Sedan i våras' har dock den grävande journalisten Katarina Gustavsson fått nys om och börjat undersöka den här elefanten. Någon måste ha ringt och tipsat P1 om att Sverige förändrats. Igår 7 Juni sändes hennes inslag på Studio Ett. Hon verkar dock inte riktigt själv förstå vad hennes reportage handlar om.

Killar

Den första ögonbrynshöjaren var förannonseringen av Katarina Gustavssons reportage. Vi lyssnare informerades om att nu kommer snart ett reportage med anledning av att unga tjejer på vissa orter i landet upplever en ökad otrygghet sedan ett stort antal killar flyttat till orten. Oj. En massa killar! Vad är det för killar tro? Jeanskillar eller? Ska vi kalla dem Lasse och Bosse?

Problemet är anmälningar och upplevelser

I själva reportaget heter det att 'unga män' flyttat till trakterna kring Oskarshamn. Även Ekots Katarina Gustavsson kan dock inte förneka elefanten som står i vägen för hennes grävsugna spade. Det handlar förstås om det stora antalet unga män på flyktingförläggningar i bygden. Traktens tjejer i högstadieåldern utsätts numera, med en kulmen någon gång 2016 verkar det som, för sexuella ofredanden av en helt ny typ och frekvens. Det sker i stor utsträckning på bussen och på busshållplatsen. Nåja, helt säker kan man inte vara. Ekots medarbetare väger sina ord på guldvåg i varje mening där hon måste börja dissekera elefanten. Det rör sig om ett ökat antal anmälningar om sexuella ofredanden. Och att den upplevda otryggheten har ökat. N.B. Anmälningar och upplevelser kan vi inte dra några helt säkra slutsatser av.

Beröm till tjejerna

Några tjejer får komma till tals i reportaget. Man får intrycket av att tjejerna också väger sina ord på guldvåg. Lyssnar man mellan raderna bekräftar de Lamottes bild av att de känner hur rasiststämpeln hänger i luften. Tjejerna i inslaget får i slutet av programmet beröm för sitt mod av en poliskvinna. De har alltså blivit svikna på ett flagrant sätt av vuxensamhället. Ingen har frågat om de går med på att få sin miljö förändrad för alltid. De bekräftar att rättigheter som de borde kunna ta för givna, som deras mödrar kunde ta för givna, nu gått förlorade. Det borde vara en självklarhet att kunna berätta något sådant för en vuxen. Poliskvinnan berömmer tjejerna för deras mod och bekräftar därmed att detta är minerad mark.

Offret

Tjejerna fick komma till tals ganska kort och fragmentariskt i reportaget. Mot slutet av reportaget får vi förstås en mer djuplodande offerintervju. Vi får stifta mer ingående bekantskap med en person som råkat illa ut i denna 'berättelse'. Det är naturligtvis Mohammed 19 år från syrien. Han lider av att dessa killarna ger asylsökare ett dåligt rykte.

Svenska medelålders män är inte bättre!

Sist i reportaget, innan eftersnacket i studion, kommer den obligatoriska slutklämmen. Svenska medelålders män är likadana! Ekots reporter har lyckats gräva fram en medelålders kvinna någon stans på något fik i Kalmar, som i sin ungdom var s.k. kaffeflicka på ett konferenshotell. Hon bekräftar att svenska medelålders män på fyllan betedde sig svinaktigt. De klappade henne på rumpan och kallade henne lilla gumman! Där kom den! Andemeningen. De unga asylsökande männen som i grupp sexuellt antastar högstadietjejer på bussen tillför egentligen inte ett nytt problem i Sverige. Svenska män kan ju också vara svin. Ekots reporter verkar inte se någon principiell skillnad.

Den optimistiska twisten

Reportaget har trots allt titeln "Så ökas tryggheten efter ett ökat antal anmälda ofredanden". Vi har en positiv underton här. Kommunen har anställt vakter. Man har förbättrat belysningen och polisen har gjort speciella åtgärder. Polisen Lotta Petersson berättar om dessa åtgärder för att öka kvinnors trygghet. Busshållplatsen byggs om. Ekots reporter sammanfattar med att åtgärderna vidtagits för att öka kvinnors känsla av trygghet. Det är bra att vara noggrannn. Vad vi vet säkert, vad undersökningar bekräftar, är alltså att vi har problem med en känsla. Snart kanske vi äntligen blir kvitt den där besvärliga känslan. Bara busshållplatserna kan byggas om.
Det var nog något speciellt med 2016 summerar Gustavsson. Ekots reporter låter försiktigt hoppfull. Nu måste vi invänta 2018 så att vi får statistik från 2017, då får vi se.


Nej du, Katarina Gustavsson. Du lyckades inte lura oss. Det här reportaget handlar om ett nytt problem i Sverige som vi själva valt att skaffa oss. Det är skilland på att man inom en importerad etnisk grupp kulturellt sanktionerar trakasserier mot mindreåriga flickor på allmän plats. Att vi med berått mod bjudit in dennna grupp till vårt land. Och att en gammal servitris berättar anekdoter om svenska fyllesvin på något konferenshotell. Ser du inte den skillnaden så är du värdelös som samhällsreporter. Och din arbetsgivare P1 är värdelös. Det här reportaget handlar om ett ängsligt regimlojalt media som av nödtvång försöker få legitimitet genom att rapportera tendentiöst om en uppenbar och djupt tragisk samhällsförändring. Men inte vågar prata om elefanten. Sverige har förändrats för alltid. Det är vårt fel. Politiker, tjänstemän, media och ytterst väljare och medborgare som gått med på detta. Det är förmodligen inte reversibelt. Det kommer att bli värre. Sitt du och vänta till 2018 på din statistik.


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Klyftan

2017-05-31 var DN Kulturs Kristina Lindquist gäst i SVT:s morgonsoffa.(2:30)



"...som om jag skulle ha en svensk flagga! ... Igår chartrades ett plan som skickade ungdomar till Afghanistan. Jag tänker inte fira ett sånt land"

Samma dag. Joakim Lamotte publicerar en video på sin sociala medieplattform.



"Nu har jag varit på ännu en skola där unga tjejer berättar att de blir sextrakasserade av nyanlända killar både på skolan och utanför skolan. De säger att de inte känner sig trygga i skolkorridorerna. De säger att de har slutat gå hem själva efter skolan. De säger att de inte åker buss själva. De säger att de inte går fram och tillbaka till sina fotbollsträningar på kvällarna själva"

Den etablerade feministiska alfakvinnan på sin plattform i statlig media. Dominerande rummet bland kuvade självcensurerande skäggmän. Versus den knegande frilansande pappan ensam i bilen.
De inbjudna i värmen i SVTs studio V.S. mobilkameran och dimman utanför bilrutan.
Stockholms innerstad …